Busan

Jag hatar den här delen på året. Februari smyger sig på och Susanne gör det hon alltd gör denna månad som officiellt borde strykas ur så väl världshistorien som ur almanackan. Hon vänder ut och in på sig själv, tänker och jävlas som hon inte borde. Två omatchande strumpor kan få henne att bryta ihop totalt och tårar rinner över saker som hon egentligen borde vara världens lyckligaste för. JAG HATAR DET! Splittrad och uppbruten och totalat befriad från allt vad motivation heter på alla punkter. JA buhu det är verkligen jättesynd om mej... inte. Men jag mår dåligt och skiter fullstänndigt i om ni ville veta det eller inte! Hittade en dikt från den här tiden förra året.

Lämna mej aldrig i fred
Låt mej inte va
Så länge jag har någon att vara med
Så länge mår jag bra
Men när jag är ensam börjar jag tänka på nytt
Då kan jag inte längre gömma
Allt det där som jag under dagen flytt
Önskar att jag bara kunde glömma
Lämna mej inte själv jag ber
För jag orkar inte tänka mer

Den säger en hel del om mej just nu... tveka inte att dra med mej på¨roligheter .... jag behöver det;)