Busan

Jag hatar den här delen på året. Februari smyger sig på och Susanne gör det hon alltd gör denna månad som officiellt borde strykas ur så väl världshistorien som ur almanackan. Hon vänder ut och in på sig själv, tänker och jävlas som hon inte borde. Två omatchande strumpor kan få henne att bryta ihop totalt och tårar rinner över saker som hon egentligen borde vara världens lyckligaste för. JAG HATAR DET! Splittrad och uppbruten och totalat befriad från allt vad motivation heter på alla punkter. JA buhu det är verkligen jättesynd om mej... inte. Men jag mår dåligt och skiter fullstänndigt i om ni ville veta det eller inte! Hittade en dikt från den här tiden förra året.

Lämna mej aldrig i fred
Låt mej inte va
Så länge jag har någon att vara med
Så länge mår jag bra
Men när jag är ensam börjar jag tänka på nytt
Då kan jag inte längre gömma
Allt det där som jag under dagen flytt
Önskar att jag bara kunde glömma
Lämna mej inte själv jag ber
För jag orkar inte tänka mer

Den säger en hel del om mej just nu... tveka inte att dra med mej på¨roligheter .... jag behöver det;)

Mina vänner, jag lovar att så fort mitt liv blivit lite intressant att läsa om så ska jag skriva ner det för er beskådan. Tills dess är jag mest oförskämmt glad och lycklig framför allt pga av en mycket speciell person. Ni kan aldrig gissa vem ;P Kände bara att jag måste passa på att vara lite sådär gullig så att ni bara vill spy och påpeka hur mycket jag älskar min Magnus =) Jag är lessen alla tjejer därute i världen. Alla letar så klart efter den finaste, underbaraste, bästa och mest förstående killen i världshistorien... men tyvärr får ni nog ge upp den jakten, han är redan norpad. Han är min och honom släpper jag aldrig ;)

Soe... i övrigt vad händer... inte mycket men jag har massvis att se fram emot känner jag :) Helgen kanske man hakar på någon utgång med tjejerna, sen var elin sugen på lite vin och skitsnack tillsammans med några andra brudar på jobbet vi får se hur det artar sig =) Sen har vi ju såklart en mycket speciell förelsedag om lite drygt en månad... funderar på att styra något tills dess men e ju som bekant sämst på sånt... får se.... vad tycker ni ?
Sen ploppar det ju upp lite andra födelsedagar och mys på vägen att se fram emot och sist men inte minnst... nje snarare störst faktiskt (trummvirvel) min och kakans lilla resa i slutet av april:) Jag längtar så!!! Jag kör ett gamalt bekant mickiscitat och säger att jag är ju faktiskt nästan avundsjuk på mej själv =)

Nej mina damer och herrar, nu återstår det bara för mej att säga, På återseende, nu ska jag hoppa iväg en stund =) Puss och kram!

Julen är en stressig tid, särskillt om man jobbar i en livmsedelsbutik. Massor att göra och kunderna är mer otåliga och dampiga än normalt! (nej jag trodde inte heller man kunde sjunka så lågt) I all denna julstress och så vidare så undrar jag bara. Var har människors hyffs och medmänsklighet tagit vägen? Gamla säger ofta att unga saknar hyffs och respekt... jag vet bättre, ALLA saknar hyffs och respekt. En liten liten detalj som jag tycker att alla som någonsin skall tala med en arbetande person inom ett serviceyrke är.... vi heter inte du! Jag är så fruktansvärt trött på att kallas för du, hörru och hallå! Jag heter susanne och om någon är för blyg eller bara inte läskunnig nog att se vad det står på min namnbricka så skulle jag föredra att heta ursäkta mej. Att lära sig tilltala främmande människor på ett trevligt sätt är något man fick lära sig strax efter pottrtäningen var över, vilket uppenbarligen är något folk glömmer desto äldre de blir. De tevligaste kunderna är barn och ungdomar, de börjar alltid meningen med ursäkta mej. Ibland säger de tom ursäkta mej tanten, jag hatar att bli kallad tant men de försöker ju i alla fall. Så alla ni där ute som tror att det är barn och ungdommar som är ohyffsade, rensa öronen och öppna ögonen, för de är några av de få som minns inlärningen om hur man är trevlig!