Tänk dej...
Luta dej tillbaka en stund... blunda och tänk på en klippa. Som ett berg reser den sig ur marken och du kan bara inte ungå att imponeras av den. Den är fast och stadig och står där i solsken, i regn och blåst.... Oavsett om allt runt omkring rasar så står den alltid kvar och när du själv håller på att falla så kan du alltid greppa tag om klippan... den står där lika stadigt som alltid och håller dej kvar.
Tänk dej att du är ett barn. Du ligger vaken en natt och kan inte sova. Du är säker på att monstret under sängen kommer att gripa tag i din fot om du kliver upp. Ängsligt kramar du om nalle. Kramar honom jättehårt, nalle säger att du inte behöver vara rädd och du vet att det är sannt. Sä länge nalle är här så kan ingen ta dej.
Tänk dej ett hem. Inte ett hus eller en lägenhet utan ett hem. En plats dit du kan komma och bara släppa allt, bara vara dej själv, vara lugn, må bra och slappna av. En plats där du kan känna trygghet, en plats där du alltid är välkommen.
Tänk dej din första kärlek. Tänk dej hur det pirrar i hela kroppen varje gång du ser personen. Hur nervös du blir och hur du tycker att du gör bort dej vad du än gör, också tänker du dej att det är precis tvärt om. Att det inte pirrar, att det inte är nervöst. Att du inte alls gör bort dej utan är bara dej själv. Allting klaffar bara och allt känns bara så självklart.
Tänk dej en eld. Dess lågor reser sig mot skyn i vackert skiftande färger. Den ser riktigt magisk ut och den hypnotiserar dej. På ett sätt är den skrämmande, den kan skada och förgöra men du står ändå kvar i dess värme och sken.
Tänk dej en flicka. En flicka som hittar en pojke, en pojke som likt en klippa står där stadigt i vått och torrt, som likt ett barns nalle alltid tröstar och är hennes bäste vän, vars famn är hennes hem och den tryggaste platsen på jorden. En pojke som ser henne som den hon är och inte den hon försöker vara, en pojke som känns som en del av henne och inte som en ägodel eller trofé. Visst är han sådär förtrollande skrämmande ibland, men det är bara tanken på att inte få känna hans värme och kärlek som spökar.
Tänk dej att du är jag, lyckliga jag som får känna så här varje dag.
Tänk dej att du är ett barn. Du ligger vaken en natt och kan inte sova. Du är säker på att monstret under sängen kommer att gripa tag i din fot om du kliver upp. Ängsligt kramar du om nalle. Kramar honom jättehårt, nalle säger att du inte behöver vara rädd och du vet att det är sannt. Sä länge nalle är här så kan ingen ta dej.
Tänk dej ett hem. Inte ett hus eller en lägenhet utan ett hem. En plats dit du kan komma och bara släppa allt, bara vara dej själv, vara lugn, må bra och slappna av. En plats där du kan känna trygghet, en plats där du alltid är välkommen.
Tänk dej din första kärlek. Tänk dej hur det pirrar i hela kroppen varje gång du ser personen. Hur nervös du blir och hur du tycker att du gör bort dej vad du än gör, också tänker du dej att det är precis tvärt om. Att det inte pirrar, att det inte är nervöst. Att du inte alls gör bort dej utan är bara dej själv. Allting klaffar bara och allt känns bara så självklart.
Tänk dej en eld. Dess lågor reser sig mot skyn i vackert skiftande färger. Den ser riktigt magisk ut och den hypnotiserar dej. På ett sätt är den skrämmande, den kan skada och förgöra men du står ändå kvar i dess värme och sken.
Tänk dej en flicka. En flicka som hittar en pojke, en pojke som likt en klippa står där stadigt i vått och torrt, som likt ett barns nalle alltid tröstar och är hennes bäste vän, vars famn är hennes hem och den tryggaste platsen på jorden. En pojke som ser henne som den hon är och inte den hon försöker vara, en pojke som känns som en del av henne och inte som en ägodel eller trofé. Visst är han sådär förtrollande skrämmande ibland, men det är bara tanken på att inte få känna hans värme och kärlek som spökar.
Tänk dej att du är jag, lyckliga jag som får känna så här varje dag.
<3 Magnus <3
Kommentarer
Postat av: Linda
Awwee....du får mvg i kärleksförklaringar<3:)
Trackback
